När jag växte upp kände jag mig som barn och tonåring ofta inte värd att ta plats i grupper och relationer. Jag hade överlag svårt att förstå hur man skulle bete sig i grupper och relationer. Flera år senare gick en kvällspromenad tillsammans med Are Holen som var kursledare på steg två av den kurs i krishantering och emotionell debriefing jag gick i Norge. Jag minns fortfarande platsen nedanför backarhopparbacken i Lillehammar där han frågade mig varför jag jobbade med det gjorde, vilket redan då var utveckling av team och ledare.
Min vid det laget 28-åriga hjärna slängde snabbt ur sig att "jag vill hjälpa andra människor", varpå Are upprepade frågan. Han hade en blick som kändes som den såg rakt in i mig, inte kallt och hotfullt utan kärleksfullt och utmanande. Jag kände att det inte var någon ide att försöka komma med någon försköning av den nakna sanningen. Efter att ha försökt med ett par andra mer eller mindre vackra anledningar till mitt karriärval slog det mig. Som en sådan där rejäl smocka av själslig och känslomässig utveckling som vi ibland behöver. Jag hade jobbat med det jag gjorde för att hjälpa mig själv.
Mitt karriärval var mitt sätt att försöka lösa min barndoms gåta, hur kan jag känna mig värd att ta plats i grupper och relationer, och hur ska jag bete mig i dem för att må bra. Där och då under den plats där backhopparna i OS 1994 hade tävlat om sina medaljer tänkte jag att kunde jobba med precis vad jag ville. Jag kände att jag dög, jag kände att jag lärt mig relatera till andra och jag dessutom hade lärt mig en hel del om att leda andra. Jag minns att jag med en stor känsla av frihet tänkte att jag faktiskt skulle kunna bli rörmokare.
Efter av har övervägt diverse alternativ kom jag några dagar senare fram till att jag ville fortsätta jobba med att utveckla människor, ledare och team. Inte för att jag själv längre behövde det för att vara OK, utan för att det helt enkelt var det roligaste jag visste att jobba med. Drygt 20 år senare är det fortfarande det roligaste jag vet. Att se en människa komma till ny insikt, att se en ledare växa med rätt kombination av stöd och inspiration, att se team hitta ny glädje i samarbetet och nya nivåer i sina resultat.
Det finns flera saker jag tycker är kul, som att njuta av friluftsliv ute i naturen, både nära och längre bort. Rapaselet i Sareks Nationalpark har en extra magisk plats i mitt hjärta. Jag tycker om att röra på mig, både löpning, olika idrotter och styrketräning samt att sitta med min gitarr och skapa egna kompositioner. Jag tycker om att umgås med andra människor, tack barndomen för dina lärdomar, och ett av mina favoritsätt att göra det är att spela olika sällskapsspel. Hälsa är både kul och viktigt, och även om det kan ha många olika dimensioner så börjar jag snart sakna min gröna morgonsmoothie om jag är ifrån min Vitamix®-blender, ingen reklam avsedd, alltför länge.
Allt det är kul, men tillbaka till det som är allra roligast. Att på olika sätt stödja ledare och team. På ett djupare plan handlar det för mig om att sprida kärlek, glädje och fred. Det har jag haft förmånen att göra på flera olika sätt.
Som UGL-handledare för ett 30-tal UGL-kurser. Som teambuilding-handledare uppe bland träden och ute i naturen under mina tidiga år i branschen strax sydväst om Washington i USA.
Med Kongsberg Automotive som under flera års tid anlitade mig att hålla ledarskapskurser för deras chefer i Nordamerika, Asien och Europa där jag med deras multikulturella grupper kände att jag verkligen kunde bidra på flera plan och mitt eget svensk-finsk-ryska blod fick sitt lystmäte.
Kreativa visualiseringar med en ledningsgrupp i München för att hitta deras väg framåt.
Gruppen med tjugoåriga nya chefer i Wuxi nära Shanghai som vägrade ge upp när de gång på gång misslyckades med att lösa ett upplevelsebaserat problem jag gett dem. Två timmar senare nådde de sin önskade framgång, jag fick ändra om i mitt program och samtalet efteråt gav så mycket mer än om allt hade gått "enligt plan".
Att sitta med en grupp medarbetare i gräset på en ö i Stockholms skärgård med utsikt över vattnet och prata om vad som verkligen är viktigt tills de lärde känna varandra bättre så att de kunde komma vidare i sitt samarbete med mer arbetsglädje och högre produktivitet.
Många minnesvärda stunder har det också blivit under över 25 års tid med andra chefer, ledare och medarbetare inom organisationer som Stockholms Universitet, KPMG, ALMI, Tetra Pak, Astra Zeneca, Pitney Bowes, Svenska kyrkan, Nasdaq med flera.
Idag ger det mig stor glädje att veta att nöjda deltagare studerar mina onlinekurser på engelska och svenska på platser som Bangladesh, Rumänien och Ängelholm, ofta medan jag själv sover. Mycket av det är självstudier och jag behöver inte vara där för att filmen, texten eller checklistan är det, men jag skulle inte vilja sluta med att möta människor "live" också. Oavsett om det är öga mot öga eller via något behändigt videosamtal. Det var det där med att det är så kul med människor, relationer och ledarskap.
